Gör tekniken oss dumma?
En fråga vi sällan på allvar diskuterar i Sverige är hur vi ser på tekniken ur ett samhällsperspektiv. Vi pratar mycket om vikten av att börja använda tekniken i skolan och undervisningen och då och då dyker det upp tweets på Twitter som handlar om att vi även måste börja diskutera lärandet och didaktiken i förhållande till tekniken. Att tekniken inte bara påverkar samhället utan även människan - ett ständigt samspel mellan människa, samhälle och teknik, alltså i skolans fall hur tekniken påverkar skolan och lärandet - glöms bort. Vi talar om framtidens skola som om vi inte redan har tillgång till begreppen för att börja nysta i hur vi tänker oss att den skolan ska se ut. Diskussionen hamnar på systemnivå där den minsta gemensamma nämnaren är att vi behöver göra annorlunda än vi gör idag. Vi ser gärna det ensidigt positiva med den tekniska utvecklingen och hejjar på dem som använder tekniken utan att ta ställning till om vi tror att de använder den på ett sunt sätt.
Blir vi dumma av Google?, var en frågeställning som dök upp i diskussionen och frågan relaterades till åsikten att vi inte behöver lägga sådant på minnet som vi kan söka information om på nätet. Att tillgängligheten kan användas till att kompensera sådant vi inte har kodat in i minnet ännu är ett faktum, men är det här också orsaken till fallande kunskapsresultat? Om vi istället använder minnet och vår mentala kapacitet till att gå på djupet istället för att bygga upp breda men ytliga minneskunskaper inom många områden så faller ju argumentet att vi blir dumma av Google och tekniken - MEN det kommer att påverka vår syn på vad som är allmänbildning, vad vi kan ta för givet att elever ska kunna när de kommer till ett nytt stadium och vad arbetsgivare kan förvänta sig när det är dags att påbörja arbetslivet.
Har vi till och med en moralisk skyldighet att använda tekniken?
Technological determinism! Tekniken är inte ett verktyg utan något som driver utvecklingen framåt och skapar vårt samhälle. Vi är därför skyldiga att använda tekniken. Anmärkas bör att teknologisk determinism är reduktionistisk och bortser från andra perspektiv på samhällsförändring och bygger på positivistiskt tänkande och en linjär uppfattning av utvecklingen. Dock märks tankegången många gånger i samhällsdebatten när fokus för resonemanget blir att vi ska använda tekniken och inte hur eller varför vi ska använda den. Ett perspektiv som ser samhällsutvecklingen förenklat leder sannolikt lätt till för enkla svar på komplicerade frågor också.
Dystopi eller utopi?
När Du läser om Googleglasögonen, hur reagerar du då? Tänker du "Oj, vad fantastiskt! Ett par sådana måste jag ha!" Eller tänker du "Oj, så hemskt! Ska människor bli beroende av en dator som projicerar information rätt in i ögat för att klara sig i framtiden?" Personligen hamnar jag någonstans mittemellan - att datorn som gått från att fysiskt fylla hela våningsplan till att rymmas i en mobiltelefon kommer att fortsätta utvecklas råder det nog ingen tvekan om, men inställningen till hur vi ställer oss till användandet av tekniken bygger också på om vi ser utvecklingen dystopiskt som något som begränsar eller fördärvar för människan och samhället eller utopiskt som något som utvecklar eller förbättrar. Ser vi bakåt eller framåt när vi funderar kring hur tekniken kommer att påverka oss och vår undervisning?
Samarbete är vägen framåt
Avslutningsvis vill jag säga att jag tror att vägen framåt när det gäller tekniken i utbildningssammanhang kräver att vi samarbetar mer - givetvis samarbete med kolleger och elever men framför allt samarbete mellan lärare, dem som utvecklar tekniken och andra yrkesgrupper. Vi har sällan tiden eller kapaciteten att bli experter på alltför många områden samtidigt utan behöver jobba ihop för att ta det som redan är möjligt vidare. Vi kan redan göra mycket med tekniken men den har fortfarande sina begränsningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar